Tandpetare användes först på 1600-talet, men tillverkades av ädla metaller och ädelstenar och sågs som smycken. Den första tillverkade trätandpetaren gjordes 1869 av Marc Signorello.
Tandpetare börjar livet en björk. Så småningom hamnar björken på en skogsbil och hittar till en tandpetarfabrik (överraskande nog finns de nästan alla i Maine). Väl framme skärs trädet till tunna träskivor som kallas faner. Detta görs på ett av två sätt: i den första metoden används en jättesåg för att skära en tunn skiva av stocken. Detta är slöseri eftersom sågen förvandlar mycket av virket till sågspån. Den effektivare metoden är att skära av ett tunt ark av stocken med ett stort vasst knivblad. Detta görs genom att stocken monteras i en maskin som vrider den på sin axel. En mycket lång, vass kniv pressas mot stockens sida, och när stocken vänder skärs ett tunt ark av.
Den tunna träskivan ångas sedan. Detta gör den mjuk och lätt att skära. Platta tandpetare stämplas bara ur träet, torkas, förpackas och skickas vidare till konsumenten. Runda tandpetare stämplas ut ur det (något tjockare) arket och passerar sedan genom en maskin som kallas "rounder", som slipar dem till de fina runda, dubbeltappade hackorna.
